Tisdag idag....

OOPS!

Ännu en dag lider mot sitt slut. Det finns faktiskt en sak som jag inte förstår och kommer säkerligen aldrig att förstå, och det är hur kan var dag gå så infernaliskt fort. Jag tycker inte att jag hinner vakna förrän jag skall gå och lägga mig igen. Jag har säkert inte mer att göra än alla andra av det mänskliga släktet. Har idag suttit och läst lite grann, spånat på vad jag vill ha för personliga mål med mig ut på min vfu. För er oinvigda så är vfu=verksamhetsförlagd utbildning. Med ett mer vanligt ord, praktik. Fancy skall det vara, jag pluggar ju på en högskola. Ibland så undrar jag vad det är för konstigt släkte som arbetar på ett sådant ställe. Det är en salig blandning på personalen, tur är väl det. Men snälla rektor...gör mig den tjänsten att du inte bara kollar deras proffesionella meriter nästa gång du anställer, utan gör ett litet personlighetstest också (för att ta reda på lämpligheten att arbeta med andra mänskliga varelser). Det finns de som är väldigt trevliga och tillmötesgående, socialt kompetenta som vi så fint har lärt oss. Sedan så finns det de som har utbildning som specialpedagoger och annat som borde veta hur man för sig, men som på något sätt sitter på sina höga hästar. Inga namn nämnda....



Min stora dotter och jag har faktiskt slått på stort och bakat lite nu på eftermiddagen, som vanligt står man där med skägget i brevlådan dagen innan de skall på utflykt med skolan och hon säger "mamma vi skall ha fika med oss imorgon". Jaha, framförhållning är inte min starka sida, men bara när det gäller fika, så jag får snällt och med panik i bröstkorgen fixa något för mina underbara tjejer att ta med sig. Dagen till ära så blev det muffins med fiberhavregryn, morötter, kokos och kanel i. Hur gott låter det? Kan informera er om att smeten såg ut som något som kommit ur ett bakställe. Ursäkta min sjuka humor. Faktum var att de var så himmelskt goda att jag tror jag mumsar på några till när barnen har lagt sig.



När i hela friden kommer snön?? Vi hörs när jag känner för det.