Just nu så njuter jag för fulla muggar. Det snöar ute. Det är något magiskt med snö, men jag kan inte säga exakt vad det är som gör att jag gillar det så mycket. Kanske det är känslan av mys och att tiden står lite mer still än annars, fint väder = ångest för då måste man fixa och dona, greja med huset och trädgården. Idag är vi lediga hela familjen. Det är skönt att bara vara, inte ha massor som hänger över huvudet på en. Idag släpper jag skolan, måste ta en sådan dag ibland också.
Vi har haft nattgäster i natt. Våra vänners barn, tillika klasskamrater till våra barn, de har sovit över. Det är en pojk som är 8 år och lika gammal som min äldsta flicka och så är det en flicka som är 6 år och lika gammal som min mellantjej. Flickan kom en gång igår kväll och grät lite och sa "jag saknar mamma". Jag pratade då med henne och sa "jag förstår det, men tänk vad du är snäll mot din mamma nu som kan lägga sig tidigt och gå upp tidigt och åka till sin skola och lära sig massor av saker", detta svar nöjde hon sig med och fortsatte leka. Barnen somnade och sedan när klockan var 00.50 så knackar det lätt på min sovrumsdörr och in kom flickan - "jag saknar min mamma" samma procedur igen fast denna gång lade jag till att "vi kan ringa mamma och säga godmorgon till morgonen", hon nöjde sig och gick och lade sig och somnade igen. Jag sov gott ända fram tills klockan 05.50 då knackade det på dörren igen och flickan sa "jag saknar mamma", ok sa jag vi ringer mamma och säger godmorgon - mamma svarade inte - då kom flickan med den briljanta idén att "jag kan säga godmorgon på telefonsvararen" - det fick hon och nöjde sig med det och gick och la sig. Men nu kom hon igen efter tre minuter och sa "jag tycker om att det är någon uppe när jag skall sova" - vad svarar man på det när man är ganska nyvaken och bara vill ligga kvar i sängen och mojsa sig....."jovisst, jag studsar upp" eller vad säger man - min respons var att jag vill nog ligga kvar lite och vila en stund och sedan vakna till - och hon nöjde sig med det....
Kontentan är att en del barn bara nöjer sig med att de får ett svar....sen så finns det de som inte nöjer sig hur mycket man än försöker.
Nu är min dotter och flickan ute och åker pulka och jag tror att de är ganska nöjda med det.
Vi hörs när jag känner för det.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar