Lägg mig ned och jag kommer inte upp något mer....

Kort inlägg....jag tror jag svimmar...varför tar alltid praktiken kål på mig? Varenda gång jag kommer ut i verksamheten så blir jag snurrig och trött. Jag undrar om det kan ha att göra med att jag får gå upp extra tidigt, stressa med tre barn, vara borta långa dagar, hämta tre barn, stressa med duschning och kvällsmat, natta barn i tre timmar och sedan försöka få någon fritid själv när fritidskontot står på -2 h och 30 min. Trött, trött och trött...tänk om jag kunde vinna ett par miljoner på lotto och vara hemma resten av mitt liv. Sova och bara ha det bra....Nja det kommer väl aldrig att bli min verklighet, så får jag välja mellan kolera eller pest så tacka vet jag att gå i skolan själv, inte börja förrän ca 09.15 och inte alltid gå hela dagar utan halvdagar med hemmastudier, det livet passar mig så mycket bättre. Nej, jag orkar inte skriva mer nu när klockan är natten för mig...alltså kl 19.25 och jag hör ett barn som smyger runt i huset. Nu skall jag gå på barnjakt och säga "nu ska du sova!" Vi hörs när jag känner för det. Ps. hoppas du har det bra i Norge. Kram

Words don´t come easy.....to me....

Bla, bla, bla nu är min käre sambo hemma igen från Norge och jag förundras varje vecka över hur mycket han kan prata. Orden rinner ur honom konstant. Det börjar redan i bilen på torsdag kväll, när jag hämtar honom på stationen, och ofta kommer vi redan då in på något konstigt samtalsämne. Dessa topics brukar för det mesta resultera i att vi blir lite småsura, vi har väldigt starka viljor båda två och ganska skilda åsikter i vissa ämnen. Inget farligt med detta, men sen så kommer fredagen och hans ordsvada fortsätter, det tar aldrig slut. Hur mycket kan en vuxen karl ha att säga? Nu vill jag ha lite sympatier med er kära läsare för våra tre barn har ärvt denna egenskap utav sin far....tänk hur jag har det här hemma vissa dagar när alla fyra går runt mig och pratar och pratar och ropar mamma hit och mamma dit. Kontentan av detta är idag att trots alla konstiga egenskaper en människa har så kan man faktiskt älska den ändå.

Snart dags för lunch och sedan kanske åka pulka....

Vi hörs när jag känner för det.

Jag ser det snöar...

Just nu så njuter jag för fulla muggar. Det snöar ute. Det är något magiskt med snö, men jag kan inte säga exakt vad det är som gör att jag gillar det så mycket. Kanske det är känslan av mys och att tiden står lite mer still än annars, fint väder = ångest för då måste man fixa och dona, greja med huset och trädgården. Idag är vi lediga hela familjen. Det är skönt att bara vara, inte ha massor som hänger över huvudet på en. Idag släpper jag skolan, måste ta en sådan dag ibland också.

Vi har haft nattgäster i natt. Våra vänners barn, tillika klasskamrater till våra barn, de har sovit över. Det är en pojk som är 8 år och lika gammal som min äldsta flicka och så är det en flicka som är 6 år och lika gammal som min mellantjej. Flickan kom en gång igår kväll och grät lite och sa "jag saknar mamma". Jag pratade då med henne och sa "jag förstår det, men tänk vad du är snäll mot din mamma nu som kan lägga sig tidigt och gå upp tidigt och åka till sin skola och lära sig massor av saker", detta svar nöjde hon sig med och fortsatte leka. Barnen somnade och sedan när klockan var 00.50 så knackar det lätt på min sovrumsdörr och in kom flickan - "jag saknar min mamma" samma procedur igen fast denna gång lade jag till att "vi kan ringa mamma och säga godmorgon till morgonen", hon nöjde sig och gick och lade sig och somnade igen. Jag sov gott ända fram tills klockan 05.50 då knackade det på dörren igen och flickan sa "jag saknar mamma", ok sa jag vi ringer mamma och säger godmorgon - mamma svarade inte - då kom flickan med den briljanta idén att "jag kan säga godmorgon på telefonsvararen" - det fick hon och nöjde sig med det och gick och la sig. Men nu kom hon igen efter tre minuter och sa "jag tycker om att det är någon uppe när jag skall sova" - vad svarar man på det när man är ganska nyvaken och bara vill ligga kvar i sängen och mojsa sig....."jovisst, jag studsar upp" eller vad säger man - min respons var att jag vill nog ligga kvar lite och vila en stund och sedan vakna till - och hon nöjde sig med det....

Kontentan är att en del barn bara nöjer sig med att de får ett svar....sen så finns det de som inte nöjer sig hur mycket man än försöker.

Nu är min dotter och flickan ute och åker pulka och jag tror att de är ganska nöjda med det.

Vi hörs när jag känner för det.....

Tisdag idag....

OOPS!

Ännu en dag lider mot sitt slut. Det finns faktiskt en sak som jag inte förstår och kommer säkerligen aldrig att förstå, och det är hur kan var dag gå så infernaliskt fort. Jag tycker inte att jag hinner vakna förrän jag skall gå och lägga mig igen. Jag har säkert inte mer att göra än alla andra av det mänskliga släktet. Har idag suttit och läst lite grann, spånat på vad jag vill ha för personliga mål med mig ut på min vfu. För er oinvigda så är vfu=verksamhetsförlagd utbildning. Med ett mer vanligt ord, praktik. Fancy skall det vara, jag pluggar ju på en högskola. Ibland så undrar jag vad det är för konstigt släkte som arbetar på ett sådant ställe. Det är en salig blandning på personalen, tur är väl det. Men snälla rektor...gör mig den tjänsten att du inte bara kollar deras proffesionella meriter nästa gång du anställer, utan gör ett litet personlighetstest också (för att ta reda på lämpligheten att arbeta med andra mänskliga varelser). Det finns de som är väldigt trevliga och tillmötesgående, socialt kompetenta som vi så fint har lärt oss. Sedan så finns det de som har utbildning som specialpedagoger och annat som borde veta hur man för sig, men som på något sätt sitter på sina höga hästar. Inga namn nämnda....



Min stora dotter och jag har faktiskt slått på stort och bakat lite nu på eftermiddagen, som vanligt står man där med skägget i brevlådan dagen innan de skall på utflykt med skolan och hon säger "mamma vi skall ha fika med oss imorgon". Jaha, framförhållning är inte min starka sida, men bara när det gäller fika, så jag får snällt och med panik i bröstkorgen fixa något för mina underbara tjejer att ta med sig. Dagen till ära så blev det muffins med fiberhavregryn, morötter, kokos och kanel i. Hur gott låter det? Kan informera er om att smeten såg ut som något som kommit ur ett bakställe. Ursäkta min sjuka humor. Faktum var att de var så himmelskt goda att jag tror jag mumsar på några till när barnen har lagt sig.



När i hela friden kommer snön?? Vi hörs när jag känner för det.

Helgen som varit...

Helgen kom och försvann. Helgen har varit skön. Fredagskvällen tillbringade vår familj med goda vänner och deras barn (2 av 3). Naturligtsvis blev det lite singstar för oss kvinnor och lite let´s dance för männen. Jag säger bara "oj vad vi är bra när vi sjunger" (tror vi). Jag och min väninna har ganska kul faktiskt, ingen av oss säger det - men vi ger järnet för att vinna - och låtsas som att det inget gör om vi förlorar. Lördagen hade vi kalas för de äldre i släkten, tårta och kaffe. Resten av dagen softade vi (nästan, jag måste alltid städa lite) och bara mös ihop. På söndagen fick jag den briljanta idén att hitta oss en bra pulkabacke. Jag tänkte att jag och barnen skulle åka pulka medans min kära sambo handlade. Jovisst! det var ju lättare sagt än gjort. Innan han åkte till affären var tanken att vi skulle bli avsläppta av honom vid en bra pulkabacke. Vi letade och vi letade, ingen här och ingen där....för lite snö överallt.....eller för farlig. Det slutade med att jag och barnen satt i bilen fullt munderade i vinterkläder, under tiden som min sambo sprang in och ut för att handla, en datormus här och lite mat där. Efter denna upplyftande stund slutade det med att vi åkte hem och åkte pulka i vår egna lilla backe vid vår tomtgräns.

Vi hörs när jag känner för det.

Älsklingen 41 år!

Grattis, grattis och grattis min kära sambo och pappa till våra tre barn!

Idag fyller du 41 år och är inte hemma hos oss, men du kommer förhoppningsvis ikväll. Vi ville bara gratulera dig med en tårta, fast du äter ju inte sådant längre så du får hålla till godo med en tårta på bild. Glöm inte att vi älskar dig, now and forever. Familjen
ps. bortse från siffrorna 36 på bilden, det blev något tekniskt fel.....

Ska jag chansa?

Idag var jag på info på högskolan, gällande val av specialisering. Kära nån, vad skall jag välja? Skall jag vara klok som en tok och köra den säkra vägen och trygga min framtida anställning genom att välja så att jag breddar mig och läser en kurs som går mot förskolan eller skall jag chansa vilt och läsa upp så att jag får lov till att undervisa i matte och svenska upp till sjätte klass. Vad skall jag göra? Tänk det blev för mycket att bryda mitt söta huvud med. Mitt högra öra rycker mot att spela safe...det är ju det mest kloka att göra med tanke på att jag skall någon gång hjälpa min sambo att försörja tre barn. Han har tålmodigt stått ut med min otroligt dåliga inkomst i alla år. Ok han skall ju å andra sidan vara väldigt glad för att han har den bästa sambo som går att få. (Få människor hade stått ut med antingen honom eller mig.) Jaha klockan är snart halv sex och nu börjar kvällsritualerna. Bada, äta och förhoppningsvis sova.

Vi hörs när jag känner för det.....